Sorbetto – Zabaione – Gorgonzola med fikon – Biscotti – Torta chocolate e pere
Gioia och Elisabeta
Bordet står dukat
Mitt i smällkalla svenska vintern gjorde vi en resa ”mentalt” till det varmare Italien. Nu skulle det vankas desserter för hela slanten. Lite skeptisk kände man sig. Hur i hela friden kan man bara äta efterrätter en hel kväll. Men det gick alldeles utmärkt. Monica och Anne-Marie som hade huvudansvaret för denna afton hade gjort ett förträffligt val av dolci. En dessert gjordes om till en välkomstdrink. Det var sorbetton. Vi skulle ju laga/baka allt tillsammans men just denna rätt gjorde de huvudansvariga medan vi andra andäktigt tittade på för att sedan bara avnjuta läckerheten. Där gick också startskottet för oss andra att göra vårt. Vi bakade biscotti. Blandade, rullade och in i ugnen. I köket höll Ulrika till med sitt lag. Här var mestadels våra italienska studenter. Ulrika hade Zabaione på sin lott. Och gjorde ordentligt som det står i receptet att man skall göra. Värma ägg i vattenbad. Kastruller på spisen, buttor över kastrullerna och i med äggen. Gioia och Elisabeta bara
trångt i köket
stirrade. Så gör vi inte i Italien. Vi lägger i äggen direkt i kastrullen. Men här står att man skall göra så, förklarade Ulrika. Tur att hon är så bra på italienska. Hon visade receptet (på svenska) pekade och hävdade bestämt att så gör vi i Sverige. Vi fick
Zabaionen
hållas på vårt vis men lite underligt var det tyckte våra gäster. Här gjordes som sagt Zabaione och detta är något som alla far- och mormödrar gör till sina barnbarn när dom är sjuka. En mysig sed. Anne-Maries lag hade gorgonzola med fikon på sin lott. Smaskens
Det gäller också att välja rätter som inte tar för lång tid att göra.
Gorgonzolan med fikonen
Vi bänkade oss. Zabaionen kom in, tätt följd av gorgonzolan med fikon. Bara så gott. Biscottin härnäst. Till detta serverades för dem som så ville ha, ett litet glas Vin Zanto att doppa biscottin i. Maten avslutades med en torta chokolate e pere de le Marche. Denna sista dolce hade vår gäst Gioia gjort innan. Hon ville bjuda på något som
Torta chocolate e pere
är typiskt för sin regions traditioner. Också jättegod. Till detta hade vi kaffe, så klart.
När alla var mätta började sången. Några typiska visor för Dalarna, Faluvisan bl a. En göteborgsvisa blev också inblandad. Gioia och Elisabeta sjung sånger från Italien och vi nynnade med så gott det gick.
Våra italienska gäststudenter utgjorde en extra krydda på kvällen. Vi fick träna oss lite på italienska språket. I den allmänna villervallan så glömde man bort att man inte kan italienska så bra. Så man pladdrade på ändå.
Alla recepten går att hitta på nätet
Nu ser vi fram emot nästa programpunkt som blir den 2 mars
Italiensk påverkan på svensk byggnadsarkitektur med Lars Sjöberg
