Stipendieutdelning i Pia Witts minne
Pia Witts minne
Laminerat stipendium med en vacker tulpan till en falutjej med ambitioner och vacker sång.
Pias betydelse för föreningen har varit stor. Hon kom till den italienska föreningen väldigt tidigt, redan 2015. Ingegerd Permalm berättar att Pia var väldigt användbar för föreningen eftersom att hon kunde göra så väldigt mycket: Ryckte in som sekreterare, gjorde program och så både bokade hon föredrag och höll föredrag själv.
När hon höll föredrag själv, gjorde hon det i italiensk litteratur. Hon var nämligen bibliotekarie.
Ingegerd Permalm berättade om Pia och hennes betydelse för föreningen.
Då italienska föreningen fick det väldigt tråkiga beskedet om hennes bortgång fick vi samtidigt kännedom att hon istället för blommor till sitt minne ville ha pengar donerade till oss. En summa som slutade på 5135 kronor. Med pengarna föddes tanken hos föreningen om ett stipendium för musik för att hedra Pia som älskade opera.
Och så blev det.
En hyllning till sången
Stipendiaten Nova Borgersen.
Stipendiaten i Pia Witts minne är mezzosopranen Nova Borgersen, 17 år. Hon går andra året på Musikkonservatoriets gymnasium i Falun. Nova är en solist såväl som en lagspelare då fotboll varit med henne hela livet – och därmed disciplinen. Något hon har god användning för i sin utbildning. Förutom talang krävs det hårt arbete för att bemästra sången säkert: Man behöver träna, träna och åter träna.
Till stipendiecermonin samlades vi i Musikkonservatoriets orkestersal den 6 maj klockan 18:15.
Ingela Ekström, lärare på Musikkonservatoriet, inledde ceremonin med att berätta att det var bankmannen Oscar Herdin som lät bygga musikkonservatoriet.
Byggnaden kallades tidigare Villa Herdin efter den välbeställde mannen. Det stod färdigt 1904 och dess arkitekt var F. O. Lindström från Stockholm. Som kuriosa berättade Ingela att herr Herdin även lät bygga Främby Udde, som han hade som sommarstuga.
En ritad rektor Svante Boman hänger i orkestersalen.
Därefter köpte dåvarande Kopparberg landsting huset att ha som kontor. När de växte ur huset tog violinläraren Svante Bohman över. Han hade fått stöd till att starta Musikkonservatoriet av landstinget för att utbilda studenter som inte riktigt var redo för högskolan ännu.
Första året för utbildningen var 1967 med 15 elever per klass. Man sökte, och söker fortfarande, genom audition. Från början var det gitarr, stråksintrument, sång, piano samt en och annan blåsare som gällde.
Skolan huserade på flera olika ställen bland annat ute i Haraldsbo och i det gamla badhuset (numera medborgarhuset) bakom Dalarnas museum.
Musikkonservatoriet på Daljunkaregatan 11 i Falun.
1983 fick skolan flytta in i nuvarande byggnad på Daljunkaregatan 11. Efter några år kom en ny rektor Axel Härjö, som såg potentialen. Det var bland annat han som såg till att Kristinehallen blev en konserthall och inte bara en kommunfullmäktigesal.
Då var man uppe i nästan 30 elever per klass. Därefter har det tillkommit nya linjer: Komposition, folkmusik och jazz. Ett tag var det även dans. Idag finns ett treårigt gymnasium (som Nova går på) och en eftergymnasial vidareutbildning.
Lärarna Ingela Ekström och Maria Keohane
Sångutbildningen har funnits med från början. Nuvarande sånglärare på skolan Maria Keohane berättar att även hon började sin bana i Falun. Först var tanken att hon skulle bli veterinär, men betygen räckte inte till. I stället blev hon anestesisköterska på ett djursjukhus. När hon skulle byta jobb till ett djursjukhus i Borlänge fick hon mellan jobben tid över i tre månader.
Samtidigt sjöng hon hemma i kyrkan. Det var då organisten uppmuntrade henne till att ansöka till Musikkonservatoriet. Hon sjöng Jungfrun under lind. Varpå läraren sa: ”Du får inte gå ut förrän du lovar att börja på skolan”. På den vägen var det.
Inte en historia helt olik hennes student Novas historia som vid sin ansökan sa: Jag behöver inget piano. Nova framförde Edelweiss och en låt av Rihanna.
Fullsatt!
Då insåg Maria att Nova hade talang, hon behövde bara lära sig allt det andra. Med det inleds den första låten framförd av Nova. En aria av Giuseppe Giordani som levde mellan 1744 – 1798. Låten heter Caro mio ben. En låt som handlar om trånandet till en älskare där hjärtat försmäktas om de inte får varandra.
Nästa sång Nova framför är lite mer nutida, skriven av Roger Quilter, en engelsk kompositör som levde mellan 1877 – 1953. En aftonsång som handlar röda och vita blomstängslen som stängt sig. Nova som framför sången går längs en gång som kantas av svajande cypresser och näckrosorna sluter sig och kryper ner i famnen på sjön. Nova ber den som står bredvid att falla in i hennes famn och i deras kärlek. Låten heter Now Sleeps the Crimson Petal.
Nova tillsammans med sina klasskamrater Marek och John.
Därefter sjunger Nova Antonio Vivaldis (1678 – 1741) aria Transit aetas da Juditha triumphans. Arian handlar om livet: Tiden går och åren flyr. Själen är evig men kärleken och passionen, det stormiga, är flyktigt likt ett moln. Sången ackompanjeras av Novas klasskamrater John Neymann som spelar gitarr och Marek Bartell som spelar cello.
Avslutade gjorde Nova tillsammans med sin skolkamrat Juni Phillips som går första året på den eftergymnasiala utbildningen. Hon har en lite mörkare alt/mezzo röst. Sången är en duett av den tyska operatonsättaren Georg Friedrich Händel som levde mellan 1685 – 1759. Stycket är knutet till affekten och heter Son nata lagrimar.
Det är från Julius Ceasar: Cornelia och Sesto har ett samband med Pompeo som blivit dömd till döden. De ber Ceasar om nåd. Men Tollomeo struntar i det och dödar honom. Cornelia förlorar därmed sin man och Sesto sin far, de är dock inte mor och son – ett äkta operadrama avslutar därmed kvällen och cermonin.
Ett stort tack till Musikkonservatoriet och en varm tanke till Pia Witt för denna fina och intressanta kväll.
