Giovanni Battista Veraldi föredrag med musik onsdag 14 oktober 2015

Henrik spelar renässansmusik

Henrik spelar renässansmusik

Giovanni Battista Veraldi. En italienare i Sverige av stor dignitet. Inte som politiker eller idrottsstjärna utan en gigant i kulturens värld. Veraldi var lutspelare. Något stort på den tiden. Tiden var början av 1600-talet. Om honom kunde författarinnan Tina Westerlund berätta. Och det gjorde hon för drygt 20 intresserade åhörare.
För att vi skulle komma i rätt stämning fick vi höra fem små stycken av renässansmusik som Henrik framförde på gitarr transkriberade från luta. Ett uppskattat inslag som framfördes innan föredragets början. Han passade också på att berätta lite om lutans och gitarrens historia.
Vem var då Veraldi? Och hur hade han kommit till Sverige? Tina hade försökt att krypa under skinnet på denne italienare och hon fann en spännande historia.

Tina Westerlund berättar

Tina Westerlund berättar

Veraldi var av judisk härkomst, men detta höll han hemligt. För att kunna göra karriär inom furstehusen med sin musikaliska skicklighet konverterade han till katolicismen och tog namnet Giovanni Battista Veraldi. Hans starka känsla för musik och skicklighet på luta förde ut honom i världen. Detta i sin tur gjorde att han blev anlitad vid ett flertal av Europas hov. På den tiden fanns inget annat än levande musik.
Gustaf II Adolf var år 1620 ute på friarstråt. Han ville äkta Maria Eleonora av Brandenburg och reste inkognito under namnet kapten Gars (Gustavus Adolfus Rex Svezia) Gustaf ville möta sin tillkommande under mjukare former. Flera möten hade gjorts tidigare. Tycke hade uppstått men Marias mamma var lite tveksam, Sverige var vid denna tid smutsigt, fattigt och föga gästvänligt. I Stockholm bodde 10 000 människor och i hela Sverige 1.000.000. Vi antar att Gustaf hörde Veraldi vid denna och andra resor. Veraldi var en megastjärna. Som Elvis Presley eller Bruce Springsteen. Maria E var också en duktig lutspelare och tyckte mycket om musik. Nästan ”alla” spelade luta vid denna tid. Efter många om och men kommer Maria E till Stockholm och bröllopet står den 25 november 1620.

Det handskrivna brevet av Veraldi som Tina hittade i Riksarkivet

Det handskrivna brevet av Veraldi som Tina hittade i Riksarkivet

Kanske var Veraldi en bröllopsgåva från kungen till sin blivande hustru för att hon skulle säga ja. Lockade henne till det kalla och smutsiga Stockholm med löfte om att hon skulle få med sig en virtuos lutenist? Veraldis lön var kolossal. Om man jämför med vad chefen och konstruktören för regalskeppet Vasa hade i årslön, 450 riksdaler, så fick Veraldi 1000 riksdaler om året. En avsevärd skillnad. Han hade också två bostäder, en i Stockholm och en i Nyköping. Han stannade i Sverige fram till sin död 1631. Så han måste ha trivts fint i kalla Norden. Hustru och barn var också med.
Veraldi kom till Sverige 1622. Han ingick inte i hovkapellet utan spelade endast vid privata tillställningar och framför allt spelade han tillsammans med drottningen.
Veraldi blev också, lite mot sin vilja, inblandad i en tråkig händelse. Sverige var ju redan protestantiskt och katoliker tolererades över huvud taget inte. Dem högg man huvudet av utan misskund. Tjopp, tjopp. Men alla regler har undantag. Veraldi var katolik men accepterades för sin unika musikaliska begåvning.
I sin egenskap av katolik fick han ett brev av en katolsk hemlig församling som bjöd in honom att fira påsken på katolskt vis. Detta brev gick han till kungen med. Kungen blev topptunnor rasande då minst två av dessa katoliker var till honom närstående och betrodda män. Rättegång och halshuggning! V. sände många män till döden genom sitt handlande. På vilka grunder kan vi bara spekulera om.

Bild på en bråkdel av minglarna

Bild på en bråkdel av minglarna

Den här ruggiga historien hittade Tina när hon gjorde research i riksarkivet och hon fann också ett handskrivet brev från Veraldi där han ber hemliga församlingen om betänketid. Hon beskriver levande de känslor hon genomfors av när hon håller Veraldis brev i handen. Visserligen med bomullsvantar på. Men ändå. Vi förstod henne så väl.
Efter konsert och föredrag blev det dags för mingel och samspråk. Det är alltid roligt att prata med folk som har samma intresse.

Vi tackar varmt Tina och Henrik som så generöst delade med sig av sina specialiteter

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.