Det första som möter oss när vi anländer till Nybrokyrkans sal är ett bord som välkomnar oss med frukter och dryck
Vi var 62 stycken som har kommit för att lyssna till Stefan Cohen. Vår ordförande Monica hälsade åhörare och föredragshållare välkomna.
Detta gigantiska ämne skulle avhandlas på två timmar. Stefan berättade med levande kroppsspråk och yviga gester. Han hade en stor kunskapsbank som han så gärna ville dela med oss. Det finns så otroligt mycket att berätta så det är svårt att göra urvalet. Samma dilemma fick webbredaktören när hon skulle göra urvalet på hemsidan om allt vad vi fick veta.
Det började så smått geografiskt runt Rom med Latiner som det folkslaget kallades.
Ett visst välstånd fanns i området och detta ville man använda. Och vad var då naturligare än att vända sig till omgivande områden. Med lock och pock, kloka tankar samt en och annan strid vidgades området. Nu började det växa nästan av egen kraft. Ju mer rikedomar som strömmade in, desto större blev riket. Ledningen i Rom var klok och ganska samspelt i vidgandet av riket. Man satsade mycket på vägar. Och vid vägarna byggdes samhällen. Samhällen som blev handelsplatser. Handelsplatserna drog till sig folk, mycket folk. Dessa måste ha någonstans att bo så nu byggdes hyreshus i flera våningar. De områden som mer eller mindre blev erövrade fick till stor del självstyre och folket där fann mest fördelar med att tillhöra Rom.
Det var ju inga nationer man erövrade, utan det var mest sammanslutningar med olika grupper av folkslag. Från Roms sida använde man både piska och morot. Samtidigt erbjöds viss skydd om man lät sig tillhöra Rom. Självklart var det ingen promenadseger, utan krigsmaskinen var stor med eget folk och många legoknektar. Allteftersom utvidgningen pågick blev också slavarnas antal bara större och större.
Sin höjdpunkt upplevde man under tiden som kom att kallas ”PAX ROMANA” vilken sträcket sig från år 27 f Kr – 180 e Kr. (De enda årtal som kommer att nämnas här) Det blev svårare och svårare att hålla ihop. När t.ex. befälhavaren i yttersta landområdet ville veta vad kejsaren tyckte och inte vågade ta något eget beslut. Då måste en ryttare sändas iväg till Rom med frågan. När ryttaren så småningom återkom efter två månader med beskedet ”Han sa nej” var saken redan gammal.
Det gick naturligtvis inte att hålla ihop detta väldiga imperium. Så småningom började destruktiva krafter att göra sig gällande för Rom. Vid de yttre gränserna började befolkningen växa sig starkare och nya växande stater ville ha tillbaka ”sina” områden. Det blev svårare och svårare att ha kontrollen och så småningom blev det total anarki. Inte bara vid gränserna utan också inom själva detta väldiga område uppstod olika kluster som ville ha bestämmanderätt över ”sitt” område. T.ex Bataverna i Nederländerna .Se Rembrandts berömda målning ”Bataverna trohetsed till Claudius Civilis.
I Rom avlöste kejsarna varandra med ca fyra års mellanrum och det beroende på att de i de allra flesta fall blev dödade.
Så kan det gå.
